|
SOFIA 15 ÅR
SOMMAREN FÖRSVANN OCH DU MED DEN.
NÄR JAG VAKNADE UPP SÅ VAR HÖSTEN HÄR!?
JAG VILLE ATT ALLT SKULLE VARA EN OND DRÖM.
MEN DET ÄR VERKLIGHET MEN ÄNDÅ SÅ OVERKLIGT.
VÅRAN DOTTER ÄR DÖD!
VEM KAN FÖRSTÅ?
VEM KUNDE ANA?
PÅ ETT PAR SEKUNDER SÅ FÖRSVANN VÅRAT BARNS LIV.
OCH VI LEVER NU I ETT EVIGT MÖRKER.
VEM KAN FÖRSTÅ? VÅRAN DOTTER ÄR DÖD!
INGEN FÖRSTÅR!
BARA DEN SOM GENOMGÅTT SAMMA HEMSKA UPPLEVELSE KAN FÖRSTÅ.
NI ANDRA SÄG INTE ATT NI FÖRSTÅR, NI KAN INTE NI HAR INTE EN ANING.
NI VET INTE HUR SMÄRTSAMT OCH TOMT DET KÄNNS INOM OSS.
SÅ GÖR INTE ENS FÖRSÖK TILL ATT FÖRSTÅ, NI KAN INTE!
FÖRSÖK ATT FÖRSTÅ ATT NI INTE KAN, DÅ HAR NI FÖRSTÅTT….
SOFIA VÅRAN ÄLSKADE ÄNGEL.
ÄNNU EN HELG UTAV TOMHET OCH SAKNAD. SMÄRTAN ÄR SOM VÄRST TILL HELGERNA. TÅRARNA RINNER, TANKARNA FYLLER HELA SKALLEN.
KÄNSLORNA ÄR OUNDVIKLIGA ALLT ÄR SÅ PÅTAGLIGT OCH JOBBIGT.
DET FINNS INGEN RIKTIG GLÄDJE, INGEN ÅTERVÄNDO BARA SORG,
SAKNAD O TOMHET. ATT ALDRIG FÅ KRAMA DIG, PUSSA DIG ATT ALDRIG
FÅ PRATA MED DIG ATT ALDRIG MER FÅ SE DITT SKRATT, DETTA ALDRIG
ÄR SÅÅ…FRUKTANSVÄRT OUTHÄRDLIGT.
ÄLSKAR DIG SOFIA IN I E VIGHETEN.
At night.
At night the wind blows in the rain
Against the window pane
I hear you call my name
Your voice whispers in my ear
The words are still so dear
It's allmost like you're here
I can almost feel your breathing
I almost touch your face
You didn't know that you'd be leaving
Memories time cannot erase
At night with feelings running deep
As i fall asleep
It's almost like you're here
In silence asi it and stare
I see you sitting there
Brushing down your hair
And even through a blur of tears
The vision is so clear
It's almost like you're here
Sofia du är himlens vackraste ängel.
Vi alla saknar dig. Men vi alla vet att du finns inom oss.
Så nära men ändå så långt bort.
Jag kände dig i 1 år, och på det året så tyckte jag att du var den finaste, sötaste,
och snällaste kompis som fanns.
Man kunde snacka med dig om allt.
Det där året gick så fort.
Jag hann inte säga till dig hur fin person du var.
Saknar dig så mycket!
//Din vän Markus.
Sorg är att slitas i stycken små bitar.
Varje bit har sin värk,av längtan, av saknad.
Att inte förstå varför.
Man ropar rakt ut.
Mitt barn
Vad jag älskar dig.
Vad jag saknar dig.
Jag får inte se dig, inte kan vi prata och skratta tillsammans….
VARFÖR!
Varför brinner inte alla ljusen ut
Varför blåses de så hastigt ut
Ljus som aldrig mer kan tändas
Ljus som kunde brunnit ut.
Varför bryter man en blomma innan
Knoppen slagit ut
Varför kunde de ej blomma
Blomma fritt till höstens SLUT
Varför faller mörkret hastigt ÖVER
Vissa människor ned
Varför drabbar döden hastigt
UNGA MÄNNISKOR BÄDDAS NED
Gråt inte…
Gråt ej mer, min mamma och pappa,
livet hos er blir kanske aldrig detsamma,
men låt mitt minne bli kärlekens ljus!
Låt det alltid lysa i ert hus!
Tiden är kort det har jag visat,
lev i värme och ljus låt inget bli nedisat!
Det är min gåva till er.
Låt aldrig mer mörker och smärta få övertag.
Gläds istället åt var dag.
They say that memories are golden,
well maybe that is true.
I never wanted memories,
only wanted you.
A million times I needen you,
a million times I cried.
If love alone could have save you,
you never would have died.
In life I love you dearly,
in death I love you still.
In my heart you hold a place,
no one could ever fill.
If tears could build a stairway,
and heartaches make a lane.
I´d walk right the path to heaven,
and bring you back again.
Our family chain is broken,
and nothing seems the same.
But as God call us one by one,
the chain will link again.
Ett helt år har passerat förbi nu, utan dig här med oss.
Jag förstår fortfarande inte, det känns så overkligt.
Jag kan fortfarande känna att vilken sekund som helst kommer du att kliva in genom dörren och allt är som det brukade vara.
Det gör så ont att försöka inse att det aldrig kommer att ske. Jag saknar dig Sofia! Så himla mycket.
Det var absolut inte såhär det skulle sluta mellan oss.
Jag älskar dig! Har alltid gjort och kommer alltid att göra.
Vila i frid världens finaste lillasyster.
DÅ DÖR JAG……
Då dör jag.
Ibland ser mitt minne hela din resliga kropp
Minns ditt speciella sätt att röra dig
Hör din röst
Det gör ont men jag överlever alltid
Men när jag ser en detalj några skrattrynkor
Dina fingertoppar ett ärr på din hud
Då dör jag
Varenda gång dör jag av saknad och längtan
Men eftersom denna dödsorsak inte räknas,
Som giltig så måste jag leva till nästa gång jag dör
| |